Varför är Pride viktigt? 5 HBTQ-personer svarar

De fem HBTQ-personerna som vi har intervjuat är Sanna, Mió, Emma, Robin och Peter som så hjärtligt har delat med sig av sina erfarenheter och perspektiv. Läs mer om vilka de är längre ned i reportaget.

Peter, Sanna, Robin, Emma och Mió.

Hur många gånger har du besökt Pride? Vilken är din bästa Prideupplevelse?

Peter: Jag har besökt Stockholm Pride 5 gånger totalt. Två år har jag showat på stora scenen i Pride Park och båda gångerna har varit helt magiska upplevelser med så otroligt mycket kärlek! I år blir tredje gången gillt.

Emma: Jag har bara besökt den som går i Helsingborg några gånger. Det bästa med Pride är få bli accepterad och respekterad på gatorna och visar vem man är.

Mió: Oj, en dålig sak med mig är minnet. Tror jag fått en släng av prosopagnosi och minns nästan aldrig folk jag tidigare träffat (brukar ljuga ihop att jag inte har glasögonen på). Det slår sig även på denna fråga, men jag gissar på… 7? Eller 10?

Det var en stor ära för mig att ett år ha en föredrag och läsa ur min bok på Stockholm Pride. Sedan har jag haft en show och en föreläsning på Luleå Pride som var galet roliga att göra.

Sanna: Jag besökte Pride varje år mellan 2005 och 2018, och har i perioder deltagit som volontär för Sveriges förenade HBTQ-studenter, RFSL Stockholm samt medverkat i ett stort antal panelsamtal och liknande.
1998 hamnade jag av en slump i Prideparaden när min familj råkade besöka Stockholm just då, jag var för ung för att själv delta (13 år) men hade just börjat komma underfund med vem jag själv var, så på det viset var upplevelsen ändå viktig.

Under flera år älskade jag Schlagerkvällen och har många roliga minnen från den. Finast var nog den gången då min lillebror, som har en omfattande funktionsnedsättning, också var med, både i parken och paraden. Han var otroligt lycklig och njöt i fulla drag hela kvällen. Det var fint.

Robin: Varje år, sedan min flytt upp till Stockholm. Har även besökt min egna hemstads form av Pride en gång i Småland.

Min bästa Prideupplevelse måste varit Pride för något år sedan, minns inte direkt vilket år. Men det var ett år då jag för första gången deltog i paraden. Jag minns det så mäktigt och familjärt på ett varmt och obeskrivligt sätt.

Prideparaden i Göteborg.

Hur kommer du att fira Pride i år?

Robin: Jag önskar jag hade mer konkreta svar att ge här, men jag har inte kommit så långt i den planeringen, mer än att det är tänkt att den verkligen ska firas på något sätt.

Anledningen till frågetecknet är att jag just nu är i full gång med att fixa och planera mitt egna bröllop som äger rum en månad efter Pride. Så just nu går mycket av tiden åt till att fokusera på detta. Men Pride ska definitivt firas! Det lovas!

Peter: Jag kommer att fira med jobb och vänner, show på olika ställen och delta i paraden såklart!

Sanna: I år vet jag inte så mycket än. Jag deltar inte i någon panel och har inte planerat något. Det kan nog bli ett spontanbesök i Pride Park, kanske.

Mió: I år, 2019, så inträffade Luleå Pride samtidigt som jag gifte bort min yngste son i Stavanger, Norge. Det var färgglatt och underbart som bara den. Vi satt tre stolta föräldrar, på vår sons sida, vid honnörsbordet och njöt.

Vad tycker du är viktigt med Pride?

Sanna: Det bästa och kanske det viktigaste, är att det växer så mycket. Att Pride numera finns på oerhört många orter runt om i Sverige (och världen) och att fler och fler aktörer engagerar sig. Det gör att Pride och allt som hör till inte bara koncentreras till en vecka som en ”skojig happening”, utan att frågor kring jämlikhet och diskriminering får ett större utrymme hela tiden.

Robin: Pride och hela festivalen handlar om mycket viktiga och stora saker. En demonstration för allas lika värde och rätten att älska vem man vill.
Det är ett tillfälle där människor får möjlighet att samlas i grupp och stötta och arbeta tillsammans för en bättre morgondag. Samtidigt som Pride, festivalen och folksamlingen är en hyllning och en hågkomst till Stonewallupproret 1969.

Mió: Det är galet viktigt. Med tanke på hur det politiska klimatet förändrats - SD-skiten står mig upp i halsen och alla dessa medelålders män som inte har nåt annat för sig än att hata Greta. Så därför är det viktigt att hålla regnbågs-fanan högt. Se HBO-serien ”Years and Years” och lägg den utvecklingen på minnet.

Peter: Det är viktigt att vi ses, hörs och att alla får vara med och synas. Inte bara dom som skriker högst och syns mest, utan alla.

Emma: Att få visa att vi inom HBTQ-världen också är människor. Att vi vill bli sedda för de vi är, inte bli trampade på eller hånade.

Paraderna är en utav höjdpunkterna på Pridefestivalerna i Norden.

Hur upplever du det att vara HBTQ-person idag?

Emma: Ur min egna synpunkt så är det bara positivt, men man får en del slag under bältet och hån. Det gäller att vara rakryggad och inte ta åt sig för då vinner den som hånar.

Mió: Där jag är idag, så är jag säker på att jag är priviligerad. Vit, medelålders svensk man (oj, det tar emot att skriva detta) med bra inkomst och ett stort nätverk. I ett land som gör det möjligt för mig att gifta mig med vem jag vill (vilket jag har gjort med min Zeb) och känna mig rätt trygg då jag går ut på krogen bland annat. Men det är långt ifrån sanningen för många.
I vårt land, i min stad finns det många som kämpar förtvivlat för att känna sig trygga och bekräftade. Då har vi heller ännu inte gått in på skräckexempel som i till exempel Tjetjenien.

Sanna: För min egen personliga del så är det inget jag funderar på särskilt ofta. Jag är vit medelklass och har turen att ha vettiga människor runt omkring mig, vilket borde få vara en självklarhet för alla. Mitt liv är liksom som vilket Svensson-liv som helst.
Men det påverkar mig såtillvida att jag engagerar mig i och brinner för jämlikhetsfrågor och normkritik. Visst har jag upplevt homofobi och varit rädd för folks uppfattningar tidigare i livet, vilket förstås är erfarenheter som säkerligen påverkar.

Men jag är också högst medveten om att mitt liv inte representerar alla. Många är rädda för att komma ut, folk har fortfarande fördomar och i vissa avseenden känns det som att utvecklingen går bakåt.

Robin: Jag anser att det blir bättre och bättre. Nu kan jag givetvis bara svara för och utgå från mig själv och mitt liv. Men jag har inte stött på några större bekymmer med att vara HBTQ-person mer än några enstaka påhopp av nättroll och blickar på gatan. Jag har egentligen aldrig haft direkt problem. Utan har sedan min öppenhet bara bemött mer ros än ris från omgivningen.

Däremot om man ska kika på samhällets sida, så är det fortfarande en del att jobba på när det kommer till hbtq-personer. Där finns problematik och diskriminering som försvårar livet för hbtq-personer. Saker som även jag känner av, som rätten att donera blod och kunna skaffa barn.

Peter: Jag personligen upplever det som väldigt mycket lättare nu än när jag var yngre. PRIDE-rörelsen har ju såklart en stor del i detta.

Vilka tips skulle du ge till unga människor som är osäkra på sin identitet?

Mió: Kom ihåg att du inte är ensam. Kom ihåg att du är skapt precis som det är tänkt och att din styrka börjar med att kapitulera inför detta faktum. Om din familj överger dig så finns en regnbågsfamilj som tar över, om vännerna sviker så var de inget att ha - och nya väntar runt nästa knut.

Peter: Var inte rädd, du är inte konstig. Alla går igenom detta. Jag tror att det bästa sättet att hitta sig själv är att leta, utforska och prova. Känns det bra så kör på!

Emma: Våga stick ut och lev ditt liv. Bry dig inte så mycket om vad andra tycker och tänker. Ha ett bra självförtroende.

Robin: Prata med någon du kan lita på, skolkuratorn, skolsköterskan, föräldrarna eller närmaste ungdomsmottagning. Låt inte tankar och funderingar gro inombords i tysthet. Det skadar dig bara. Så fröet utanför istället och låt det gro därifrån men ta det i en takt du själv behagar. Låt dig inte stressa eller känna press.

Framförallt, att berätta om sexuell läggning eller sexuell identitet och ”komma ut” innebär inte per automatik att alla måste veta. Du väljer fortfarande vem och vilka som ska få ta del av dig. Vilket innebär att du kan leva öppet trots att bara de närmaste vet.

Sanna: Sök upp och prata med någon du litar på. Om det finns en RFSL-förening i din hemstad - kontakta dem. Här i Stockholm finns fantastiska Egalia till exempel. En otroligt fin verksamhet med bra ledare och grym gemenskap.

Och som jag själv gjorde som ung innan jag vågade komma ut: läs böcker och bloggar. Se filmer, följ konton i sociala medier om och av personer du kan identifiera dig med! Det kanske låter fånigt, men identifikation är superviktigt.

Vi på Strawberry deltar självklart i Prideparader varje år.

Stolta sponsorer av Pride

Strawberry tror starkt på mångfald och arbetar hårt för lika rättigheter och möjligheter ute på våra hotell, på vårt huvudkontor och sist men inte minst - i samhället. Därför är det ett givet val för oss att vara sponsorer av Pride - för oss är allas lika värde en självklarhet. Eller som Petter A. Stordalen säger: för oss innebär mångfald en bättre kultur. Läs Petters egna ord om varför vi sponsrar Pride.

Vi älskar olikheter och vi hatar olik behandling. Det spelar ingen roll vem du är, vi lever i den här världen tillsammans. Till dig som vill vara som du är – välkommen. Vi har rum för alla.

Och sist men inte minst - HAPPY PRIDE!