Nordisk julmat är en återspegling av de råvaror som fanns under självhushållens tid och som vi upphöjt till helgmat. I Danmark äter de anka, i Norge ribbe, i Finland rotsakslåda, i Sverige köttbullar. Och i Mumindalen kör de på blåbärspaj.
I Tove Janssons novell "Granen" väcks Muminfamiljen ur sin vintersömn och upptäcker att dalen är full av ”våt bomull”. De har aldrig sett snö förut, och aldrig har de sett den stress som gafsor, hemuler och knytt drabbats av. ”Någonting hemskt har hänt, de kallar det jul”, säger Mumintrollet förfärat. När den nyvakna familjen får veta att de måste laga mat till julen blir de mer förfärade – de vet ju inte vad julen tycker om! De chansar, tar sådant de själva gillar och har hemma och lägger i små koppar – bland annat saft, blåbärspaj och äggtoddy. Succé.
Mumindalens julmat var alltså inte så traditionell, men talande för hur den traditionella julmaten har kommit till. Historiskt har man helt enkelt ätit det man har haft tillgång till, och det har sedan skapat grunden för det vi äter under julhelgen i dag.
Muminmammans julbord
Tove Jansson föddes i Helsingfors och spenderade sommarloven på Blidö i den svenska skärgården, som sägs vara förebilden för Mumindalen. Om Tove hade beskrivit den julmat hon själv åt under uppväxten hade hade hon säkerligen tagit upp både inlagd sill, rökt lax, köttbullar, inkokta grisfötter, lutfisk och skinka. Hennes svenska mamma kanske såg till att de doppade bröd i skinkspadet (dopp-i-grytan), hennes finska pappa såg nog till att det fanns gröna ärtor och en skysås till skinkan. Troligen åt de rotsakslådor också, ett slags gratänger på finska julbord där morotslådan görs med risgrynsgröt och där kålrotslådan smaksätts med ingefära, riven muskot och mörk sirap. Kanske fick en svensk ”låda” också plats, den gräddiga Janssons frestelsen med potatis, lök och ansjovis.
Råvaror från havet och vildmarken
Även i Norge och Danmark är det självhushållens råvaror som går igen på julborden, råvaror från jordbruk, vildmark och vatten. Därför är det inte oväntat att grisen dyker upp i Danmark som ”flæskesteg” (fläskstek) och att man i Norge äter ”ribbe” (revbensspjäll). I det vidsträckta Norge finns det dock många geografiska skillnader på vad som serveras till jul. På Vestlandet, där man haft mycket får, är ”pinnekjøtt” – saltade revben från fåret – vanligare än ribbe. Torsk gick förr liksom nu att fiska i södra Norge i december och därför har den sin plats på julbordet, längre norrut fick man i stället tillreda lutfisk – torkad och saltad fisk som läggs i blöt, och som tillsammans med potatis, bacon, ärtor och senap smakade så gott att den i dag är en av de mer populära julrätterna över hela landet. I Norge är julbordet också oftast hela rätter, inte en massa smårätter som plockas till tallriken, även om olika korvar ackompanjerar huvudrätten.
Varma och kalla delikatesser
I Danmark är det förstås mer än fläsk som står på julmenyn (som betas av ganska tidigt på julaftonen). Fågel i form av anka eller gås är inte ovanligt, och man avnjuter den fylld med äpplen och plommon tillsammans med kokt potatis brynt i socker, rödkål, inlagd gurka och gelé. Precis som i Norge är julmiddagen ingen plockmiddag, men den som följer med på ”julefrokost” tror sig nästan vara på ett svenskt julbord med varma och kalla rätter bestående av bland annat sill, leverpastej och lax.
Nordisk julmat, som annan helgmat, bryr sig knappt om kulinariska trender. Men visst sker förändringar, och ibland hör man talas om julbord bestående av skaldjur, italienska delikatesser eller en japansk buffé. Att äta det man gillar – funkade det i Mumindalen borde det funka i hela Norden.
Ska du på julbord med familj, vänner eller kollegor? Hitta ditt julbord i Sverige här eller läs vår stora julbordsguide här!
Ska du fira jul i Skandinavien i år? Ta reda på hur svenskarna, norrmännen och danskarna firar högtiden.
